Jaha. Då var dagens veterinärbesök avklarat. Pålagringar på kotbenet höger fram, Finadyne och vila i tre veckor. Underverk sker varje dag, men knappast för Vilde Bill som har framtiden bakom sig. :-( 

Beställde en videokamera som tröst, men när jag skulle hämta den hade CyberPhoto stängt tidigare pga systembyte. Osis igen...

Dagens inköp fick bli bilagan till Expressen - och vilken tröst det blev! Kakor, bröd och smarr i hela tidningen! Och ett reportage om smörgåstårtans skapare - Gunnar Sjödahl - dåförtiden bagare på Wedemarks i Östersund. Mitt favvofik! Det går inte passera Östersund utan att slinka in på Wedemarks.

Deras schwartzwaldstårta är no one alla kategorier! På ett tidigare jobb kom en jämte-kollega på besök till oss i Umeå av någon anledning. Till mig hade han med sig en sch-tårta - det Örjan, glömmer jag ALDRIG!!!

Tillbaka till bilagan: Chokladfondanter (kallas visst varm chokladmousse här) - en av Matildas specialiteter och så god att man kan dåna! Och kolla här då - hästskor! Det är barndomsnostalgi det!

Mmm, lite bättre känns det nog nu. Och som sagt  - miracles do happen! :)

Downton Abbey - det gillar jag! Sentimentalt, romantiskt, vackert och hopplöst omodernt. Ungefär som jag då... Om man tonar ner det romantiska och vackra rätt rejält! :-) Är det inte dags för nästa avsnitt snart? I can´t wait!

Bilen på service och veterinären bokad för hästen den halte. Hoppas det räcker med självmedicinering för människorna! Och att katten inte går ut och fightar på sig några bölder.

För övrigt tycker jag att det är för lite tid över. Jag vill bara VARA. Inte sitta här och uggla över siffror som ingen bryr sig om, eller har användning för.
Sabbatsår skulle vara något! Läsa bok, promenera, jobba mer ideellt - med gott samvete istället för som det är nu - resa, hälsa på lillebror och gullungarna, städa i sadelkammaren, köra grejor till Myrorna. Ja, mycket finns det som jag kan tänka mig göra istället för att jobba!

Men den svåra & stora frågan återstår: Vem ska försörja mig om jag inte jobbar?
36 miljoner på Grannyran i Postkodlotteriet vore något att börja med! En grand-prix häst (inte nödvändigtvis av Briars kaliber) & transport till Matilda, större bostad åt Emma & Adde, lägenhet på Rivieran och så lever vi på resten! Den lott jag har räcker kanske inte? Eller är det så att vi har för få grannar i Klabböle? Det yr liksom aldrig på vischan?

Suck & suck - drömma går ju, men nu är det bäst att återgå till verkligheten!